Beslutet..
är nu taget. Jag har idag bestämt mig för att sluta amma och det känns vemodigt. Jag har inte tillräckligt med mat, långt ifrån, och för att få igång produktionen så har jag testat en vecka med att pumpa. Det har hitills inte gett nått resultat och Max har slutat göra sin del av jobbet. När vi var hos barnmorskan igår så sa hon åter igen att det går att öka produktionen, men då måste jag pumpa 6-8 gånger per dygn. Tyvärr så har jag insett att det går inte att pumpa när jag är själv hemma och Oskar börjar att jobba heltid på fredag, så det känns som om jag inte hade nått val. Nu ammar jag honom innan han får ersättning varje gång och kommer att göra så så länge det finns liite mat till honom iaf. Men det känns inte roligt, en aningens ledsamt =(
Det positiva är att Max har gått upp, kanske lite för mycket, men han har gått upp. Han väger nu 3440, alltså 430 g mer än förra måndagen. En lite tjockis börjar han att bli =) Som tur är växer han på längden med.
I övrigt, vi har haft mamma och pappa på besök. Vi har fått en massa avlastning, speciellt tidiga mornar så Oskar och jag fått sova lite ihop. Ett stort tack till mamma som mer än gärna tog honom.
Det får mig att ännu mer längta till att flytta närmare hemåt. Kunna köra hem till mamma och pappa och lämna den lilla krabbaten när man behöver, de kan åka hem till oss och bara vara när de vill. Visst vi har kompisar här som gärna ställer upp och vi är tacksamma för det. Men det är inte samma sak, man kan inte ställa samma "krav" (FEL ORD) på sina kompisar. De har sina egna liv och planer.
Jag jobbar fortfarande på att få Oskar att flytta, men han är svårflörtad mannen min.
Det positiva är att Max har gått upp, kanske lite för mycket, men han har gått upp. Han väger nu 3440, alltså 430 g mer än förra måndagen. En lite tjockis börjar han att bli =) Som tur är växer han på längden med.
I övrigt, vi har haft mamma och pappa på besök. Vi har fått en massa avlastning, speciellt tidiga mornar så Oskar och jag fått sova lite ihop. Ett stort tack till mamma som mer än gärna tog honom.
Det får mig att ännu mer längta till att flytta närmare hemåt. Kunna köra hem till mamma och pappa och lämna den lilla krabbaten när man behöver, de kan åka hem till oss och bara vara när de vill. Visst vi har kompisar här som gärna ställer upp och vi är tacksamma för det. Men det är inte samma sak, man kan inte ställa samma "krav" (FEL ORD) på sina kompisar. De har sina egna liv och planer.
Jag jobbar fortfarande på att få Oskar att flytta, men han är svårflörtad mannen min.
I en dimma
Det är ungefär så det känns just nu, jag går som i en dimma. Speciellt på förmiddagarna, har tur om jag har klätt på mig innan Oskar kommer hem vid halvvtolv. Max är oftast ombytt iaf, det för att han ska få in en rytm i vardagen och veta om det är natt eller dag.
Vi har haft det lite småkämpigt de senaste nätterna, han är lite förkyld och har en massa slem i halsen som han inte får upp. Det finns ju tyvärr inte mycket att göra än att ha honom i högläge och sitta med honom. Tror att det börjar släppa nu iaf.
Det här med amningen är ett kaptiel för sig nu, jag kan tyvärr inte ge honom det han behöver och vi kör med ersättning i kombination med amning, det får honom att växa och jag känner mig lugnare. Skulle ljuga om jag sa att jag i förra veckan innan vi började med detta kände mig otillräcklig som mor, att han har fått "gå hungrig" sin första vecka. Även om han inte har gnällt och verkat vara hungrig så vet jag att så är fallet. Nu är jag evigt tacksam att ersättning finns och att jag och Oskar kan dela på matningen till en viss del.
Jag skulle kunna skriva om hur mycket som helst kring lille Max för det är så vårt liv är just nu, allt handlar om honom och vi själva kommer lite i efterhand. Känns helskumt att inte ha samma närhet till sin fina som förr, men vi försöker. Nu ligger vi iaf bredvid varandra i sängen =)
Vi har haft det lite småkämpigt de senaste nätterna, han är lite förkyld och har en massa slem i halsen som han inte får upp. Det finns ju tyvärr inte mycket att göra än att ha honom i högläge och sitta med honom. Tror att det börjar släppa nu iaf.
Det här med amningen är ett kaptiel för sig nu, jag kan tyvärr inte ge honom det han behöver och vi kör med ersättning i kombination med amning, det får honom att växa och jag känner mig lugnare. Skulle ljuga om jag sa att jag i förra veckan innan vi började med detta kände mig otillräcklig som mor, att han har fått "gå hungrig" sin första vecka. Även om han inte har gnällt och verkat vara hungrig så vet jag att så är fallet. Nu är jag evigt tacksam att ersättning finns och att jag och Oskar kan dela på matningen till en viss del.
Jag skulle kunna skriva om hur mycket som helst kring lille Max för det är så vårt liv är just nu, allt handlar om honom och vi själva kommer lite i efterhand. Känns helskumt att inte ha samma närhet till sin fina som förr, men vi försöker. Nu ligger vi iaf bredvid varandra i sängen =)
Överväldigande
Det är väl lite så man kan beskriva de första veckorna som mamma. Trodde jag visste hur det var, hur jag skulle känna, hur jag skulle bete mig, men tji fick jag. Inget är som jag tänkt mig, inget blir som man trodde att det skulle bli. Känslor som tar över förnuftet osv.
Vi har dock fått en väldigt fin pojke =) Ja, det blev faktiskt en pojke. Ni som följt bloggen vet att jag hela tiden trott att vi skulle få en pojk, och ja det fick vi. Eller som jag tänkte efter han kom ut: En pung. Det var det enda jag såg till en början. Efter 10 timmar med värkar kom han, Max, 20120103, kl 11.28, 48 cm lång och 2874 g.
En lite bebis var vad han var när han föddes, eller är rättare sagt är, han väger inte alls mycket fortfarande den lilla parveln. 2670 g ligger han på nu och vill inte riktigt växa till, idag har vi börjat tilläggsmata honom i anslutning till amningen. Jag ska säga er, att se sitt barn så fruktansvärt nöjd efter att ha fått det lilla extra var en fröjd, det var helt fantastiskt att se att han var nöjd och faktiskt somnade efter en måltid. Det har inte hänt på flera dagar.
På första bilden ser ni Oskar, han ska under natten mäta sina andningsuppehåll. Han är lyckligt ovetande om vad som ska ske den natten. På den andra bilden på Oskar är Max endast någon timme gammal.
(Klicka på bilderna för större format)
Vi har dock fått en väldigt fin pojke =) Ja, det blev faktiskt en pojke. Ni som följt bloggen vet att jag hela tiden trott att vi skulle få en pojk, och ja det fick vi. Eller som jag tänkte efter han kom ut: En pung. Det var det enda jag såg till en början. Efter 10 timmar med värkar kom han, Max, 20120103, kl 11.28, 48 cm lång och 2874 g.
En lite bebis var vad han var när han föddes, eller är rättare sagt är, han väger inte alls mycket fortfarande den lilla parveln. 2670 g ligger han på nu och vill inte riktigt växa till, idag har vi börjat tilläggsmata honom i anslutning till amningen. Jag ska säga er, att se sitt barn så fruktansvärt nöjd efter att ha fått det lilla extra var en fröjd, det var helt fantastiskt att se att han var nöjd och faktiskt somnade efter en måltid. Det har inte hänt på flera dagar.
På första bilden ser ni Oskar, han ska under natten mäta sina andningsuppehåll. Han är lyckligt ovetande om vad som ska ske den natten. På den andra bilden på Oskar är Max endast någon timme gammal.
(Klicka på bilderna för större format)
Det jag ska skriva om nu kanske inte intressrerar er alla, men jag har fått förfrågan om att skriva lite om min förlossning. Så ni som inte vill läsa, får helt enkelt slutan läsa nu =)
Måndag den 3 januari börjar mina värkar. Vid 01.45 så har jag, vad jag tror, lite förvärkar. Som vanligt nattetid har jag svårt att sova och väljer att gå upp och bädda åt mig själv i soffan, samt tar ett par alvedon för att minska värken. Efter att ha lagt mig tillrätta känner jag att det kommer fler och tätare värkar och börjar väl sakta men säkert inse att det är nått på G. Sätter mig på pilatesbollen och börjar sedan att klocka värkarna, de är mellan 2-5 minuter mellan dem och de blir allt starkare. Efter att ha kämpat på en stund bestämmer jag mig för att ställa mig i duschen, i hopp om att värkarna ska släppa lite. Men tji fick jag, vid 03.40 eller nått så ropar jag lite lugnt på Oskar och säger till honom att det är dags att gå upp. En yrvaken och förvånad Oskar rusar upp ur sängen och jag påpekar att jag inte riktigt orkar själv längre. Han börjar klocka värkarna och de kommer ungefär varannan minut. Oskar ringer in till BB där de tycker att jag ska ställa mig i duschen i en timme till och sedan ringa in igen, jag är väl lagom nöjd över detta men ställer/sätter mig i duschen. Kan inte påstå att värkarna vid det här laget är sköna. Säger till Oskar att äta lite frukost så han ska orka med det som komma skall. Ringer in efter en timme och får då klartecken att komma in. Vi kommer vid en 06.30 fram till sjukhuset.
Väl på plats så undersöks jag och det visar sig att jag är 5-6 cm öppen och det är i full gång. Får till en början ingen lustgas, utan får be om det efter ett tag. Vid skiftbytet får vi en helt underbar barnmorska, Maria, som ska följa med på vår resa. Under några timmar ökas lustgasen, pilatesboll och gåbord prövas att användas och Oskar servar sin fru på ett ypperligt sätt under tiden.
Har en liten lite diskussion med barnmoskan om annan smärtlindring, men vi är överens om att inte sätta in nått annat då det faktiskt går fort och jag inte vill att det ska stanna upp. Att få vara smärtfri en stund för att sedan återfå all smärta igen lät inte som nån härlig idé.
Vid 10.20 tas vattnet då det inte har gått av sig själv och därefter går allt fort. Krystvärkarna kommer efter en stund och trots att jag inte får krysta eftersom bebisen inte är helt nere går det inte allt hålla emot. Efter en stunds krystande så hör vi på barnmorskan att barnet inte riktigt återhäntar sig mellan de täta krystvärkarna och att de vill ha ut barnet så snart som möjligt. Helt plötsligt är det sju personer i rummet, dropp sätts in för att öka på krystvärkarna och läkarna hänger på min mage för att hjälpa mig att krysta ut det lilla knytet. Tydligen var sugklockan också framtagen för att hjälpa till. Efter att ha krystat i ungefär en halvtimme ser Max världens ljus för första gången, han kom ut utan något mer hängande på magen eller användande av sugklocka.
Måndag den 3 januari börjar mina värkar. Vid 01.45 så har jag, vad jag tror, lite förvärkar. Som vanligt nattetid har jag svårt att sova och väljer att gå upp och bädda åt mig själv i soffan, samt tar ett par alvedon för att minska värken. Efter att ha lagt mig tillrätta känner jag att det kommer fler och tätare värkar och börjar väl sakta men säkert inse att det är nått på G. Sätter mig på pilatesbollen och börjar sedan att klocka värkarna, de är mellan 2-5 minuter mellan dem och de blir allt starkare. Efter att ha kämpat på en stund bestämmer jag mig för att ställa mig i duschen, i hopp om att värkarna ska släppa lite. Men tji fick jag, vid 03.40 eller nått så ropar jag lite lugnt på Oskar och säger till honom att det är dags att gå upp. En yrvaken och förvånad Oskar rusar upp ur sängen och jag påpekar att jag inte riktigt orkar själv längre. Han börjar klocka värkarna och de kommer ungefär varannan minut. Oskar ringer in till BB där de tycker att jag ska ställa mig i duschen i en timme till och sedan ringa in igen, jag är väl lagom nöjd över detta men ställer/sätter mig i duschen. Kan inte påstå att värkarna vid det här laget är sköna. Säger till Oskar att äta lite frukost så han ska orka med det som komma skall. Ringer in efter en timme och får då klartecken att komma in. Vi kommer vid en 06.30 fram till sjukhuset.
Väl på plats så undersöks jag och det visar sig att jag är 5-6 cm öppen och det är i full gång. Får till en början ingen lustgas, utan får be om det efter ett tag. Vid skiftbytet får vi en helt underbar barnmorska, Maria, som ska följa med på vår resa. Under några timmar ökas lustgasen, pilatesboll och gåbord prövas att användas och Oskar servar sin fru på ett ypperligt sätt under tiden.
Har en liten lite diskussion med barnmoskan om annan smärtlindring, men vi är överens om att inte sätta in nått annat då det faktiskt går fort och jag inte vill att det ska stanna upp. Att få vara smärtfri en stund för att sedan återfå all smärta igen lät inte som nån härlig idé.
Vid 10.20 tas vattnet då det inte har gått av sig själv och därefter går allt fort. Krystvärkarna kommer efter en stund och trots att jag inte får krysta eftersom bebisen inte är helt nere går det inte allt hålla emot. Efter en stunds krystande så hör vi på barnmorskan att barnet inte riktigt återhäntar sig mellan de täta krystvärkarna och att de vill ha ut barnet så snart som möjligt. Helt plötsligt är det sju personer i rummet, dropp sätts in för att öka på krystvärkarna och läkarna hänger på min mage för att hjälpa mig att krysta ut det lilla knytet. Tydligen var sugklockan också framtagen för att hjälpa till. Efter att ha krystat i ungefär en halvtimme ser Max världens ljus för första gången, han kom ut utan något mer hängande på magen eller användande av sugklocka.
2012
Ja, ännu ett nytt år är kommet. Som ni vet finns det bara en sak som vi går runt och väntar på, det finns inget som väntans tider eller hur? Därför finns det inte heller mycket att skriva i denna blogg just nu. Det händer inte så mycket i mitt liv just nu, jag tvättar fönster, jag plockar, jag städar, jag dammar.. Ja en massa sånt, dels för att det är trevligt om allt är gjort när ungen tittar ut och dels för att se om det kan hjälpa lite på traven.
Vet att ungen inte är "färdigbakad" än, men jag kan ju ha tur och den vill komma ut lite tidigare. Oskar sa just till mig att han kommer inte vara nöjd med livet förens vi har den lille hos oss.
Jag passar på och låter Oskar sitta så mycket vid datorn som möjligt nu, han är helt såld på Star wars spelet och tycker nästan att det är lite beroendeframkallande. Det är helt ok att han tycker så och jag kommer tycka att det är ok att han sitter där även när han blivit far, men han är också medveten om att det kommer vara annat som går före även om han är mitt uppe i en raid.
Snart dags för lite kvällsmat, ikväll blir det vitlöksbröd *mums* Sen efter det ska vi se om jag kan få lite sömn, har inte varit många timmar detta dygn som ögonen har varit stängda. Inatt ska Oskar dessutom sova med en mask, han utreds nu för sina snarkningar och sina andningsuppehåll. Får se vad det kommer visa sen. Han är just nu i en "bra period" med inte mycket snarkningar eller andningsuppehåll, det vore ju fan om detta inte visade nått nu.
Vet att ungen inte är "färdigbakad" än, men jag kan ju ha tur och den vill komma ut lite tidigare. Oskar sa just till mig att han kommer inte vara nöjd med livet förens vi har den lille hos oss.
Jag passar på och låter Oskar sitta så mycket vid datorn som möjligt nu, han är helt såld på Star wars spelet och tycker nästan att det är lite beroendeframkallande. Det är helt ok att han tycker så och jag kommer tycka att det är ok att han sitter där även när han blivit far, men han är också medveten om att det kommer vara annat som går före även om han är mitt uppe i en raid.
Snart dags för lite kvällsmat, ikväll blir det vitlöksbröd *mums* Sen efter det ska vi se om jag kan få lite sömn, har inte varit många timmar detta dygn som ögonen har varit stängda. Inatt ska Oskar dessutom sova med en mask, han utreds nu för sina snarkningar och sina andningsuppehåll. Får se vad det kommer visa sen. Han är just nu i en "bra period" med inte mycket snarkningar eller andningsuppehåll, det vore ju fan om detta inte visade nått nu.
