Familjen Keyser - vår vardag

Det är ungefär så det känns just nu, jag går som i en dimma. Speciellt på förmiddagarna, har tur om jag har klätt på mig innan Oskar kommer hem vid halvvtolv. Max är oftast ombytt iaf, det för att han ska få in en rytm i vardagen och veta om det är natt eller dag.
Vi har haft det lite småkämpigt de senaste nätterna, han är lite förkyld och har en massa slem i halsen som han inte får upp. Det finns ju tyvärr inte mycket att göra än att ha honom i högläge och sitta med honom. Tror att det börjar släppa nu iaf.

Det här med amningen är ett kaptiel för sig nu, jag kan tyvärr inte ge honom det han behöver och vi kör med ersättning i kombination med amning, det får honom att växa och jag känner mig lugnare. Skulle ljuga om jag sa att jag i förra veckan innan vi började med detta kände mig otillräcklig som mor, att han har fått "gå hungrig" sin första vecka. Även om han inte har gnällt och verkat vara hungrig så vet jag att så är fallet. Nu är jag evigt tacksam att ersättning finns och att jag och Oskar kan dela på matningen till en viss del.

Jag skulle kunna skriva om hur mycket som helst kring lille Max för det är så vårt liv är just nu, allt handlar om honom och vi själva kommer lite i efterhand. Känns helskumt att inte ha samma närhet till sin fina som förr, men vi försöker. Nu ligger vi iaf bredvid varandra i sängen =)