Beslutet..
Det positiva är att Max har gått upp, kanske lite för mycket, men han har gått upp. Han väger nu 3440, alltså 430 g mer än förra måndagen. En lite tjockis börjar han att bli =) Som tur är växer han på längden med.
I övrigt, vi har haft mamma och pappa på besök. Vi har fått en massa avlastning, speciellt tidiga mornar så Oskar och jag fått sova lite ihop. Ett stort tack till mamma som mer än gärna tog honom.
Det får mig att ännu mer längta till att flytta närmare hemåt. Kunna köra hem till mamma och pappa och lämna den lilla krabbaten när man behöver, de kan åka hem till oss och bara vara när de vill. Visst vi har kompisar här som gärna ställer upp och vi är tacksamma för det. Men det är inte samma sak, man kan inte ställa samma "krav" (FEL ORD) på sina kompisar. De har sina egna liv och planer.
Jag jobbar fortfarande på att få Oskar att flytta, men han är svårflörtad mannen min.
Förstår att det känns jobbigt att sluta amma. Du kämpar på bra!
Jag är på din sida Petra, flytta upp. Ja ja ja ja gör det! Jag blir så glad. Då kan jag börja veckopendla och bo hos er på helgerna ;-)
Nä men det vore underbart att ha er närmare.
Sluta aldrig tjata!
Puss!
Hej gumman!
Förstår ditt beslut, men du är inte ensam fler har valt detsamma som du!!!
Kul att han växer på bredd och längd!!
Förstår att du vill komma närmare de dina. Lättare att få avlastning av mor och farföräldrar även om jag ställer upp som extra mormor,så är det inte detsamma!!! Nu har du ju en stor orsak att få Oscar att åtminstone tänka på saken om en flytt närmare de era:) Känns lite underligt med tanken på att vi (T11) räknar med dig i höst:) Men ni ska göra det ni känner är bäst för er och jag VET ju vad du vill!!! Håller på dig!!! Massa kramar från mig till dig
Skit i barnmorskan, de är nästan alla så fruktansvärt amningsfixerade! Alla kan faktiskt inte öka sin mjölkproduktion! Minns när Ebbe föddes och alla skulle in stup i kvarten och dra och slita i tuttarna samtidigt som han skrek sig blå och gick ner mer och mer i vikt för varje dag som gick. Ville dessutom inte suga alls. Det var en befrielse att bestämma sig för att sluta amma och så underbart att se att han blev mätt när jag gav honom flaskan! Jag tror jag grät hela den dagen (inte bara för det dock) av både dåligt samvete och sorg över att inte kunna amma men också av lättnad. Jag pumpade i en månad men det kom knappt något alls och sen började vi med specialmat så pumpningen las på hyllan. Med Caspian var det samma problem, fast han sög som en dåre trots att det inte kom mer än någon ml. Du har tagit ett jättebra beslut Petra! Lycka till :)
Alltså jag blir så arg så jag kokar när jag hör hur man pushar nyblivna mödrar att amma. Ibland till och med till den gräns där det faktiskt inte finns ork eller möjlighet längre. Emma hade det problemet och kunde inte förstå hur man kan pusha någon att göra något som faktiskt I-N-T-E G-Å-R och sen dessutom kan med att ge någon skuldkänslor för det där som är utanför ens makt. Nu kanske det inte var så illa för dig, men jag hoppas det känns bättre snart ändå. Du/ni har ju hur som helst en fan club här uppe som hejar mest hela tiden. Och sen såklart...vi håller våra tummar för en eventuell, om än avlägsen, flytt :)
Jag gjorde samma sak - slutade att amma när jag märkte att maten inte riktigt räckte och att grabben min mer än gärna äter flaska ändå!
1 månad var han då.
Nu är han 5 månader o väger över 7,5 kr o är nästan 70 cm lång så - dom överlever ändå - trots att man känner lite skuld att lägga av me amningen!!!
Lycka till nu!
Kramis!
