Proffesionellt förhållningssätt/bemötande
Oavsett vad man jobbar med eller vilka människor man möter i vardagen så anser jag att (man så gott man kan) ska bemöta människor på ett trevligt sätt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag alltid var sådan, men i mitt/mina jobb har jag alltid gjort mitt bästa i möte med människor. I vården har jag upplevt otaliga gånger att man har svårt att förhålla sig trevligt till andra människor och idag hade vi ett sådant möte. På barnakuten (ja, här finns inget BVC så man får åka till akuten även om det inte är akut och vänta i otaliga timmar) där mötte vi idag en kvinna som inte riktigt verkade vara ett med sitt jobb eller förhållningssätt till vuxna/barn.
Hon var inte trevlig i tonen mot oss eller Max, hon gjorde sina uppgiften väldigt nonchalant och när man sa något till henne (absolut inget otrevlig eller ifrågasättande) hamnade hon i nån sorts försvarsställning och snäste av oss. När man jobbar med människor, och speciellt barn anser jag att man faktiskt måste lägga sin irritation åt sidan, barn känner av folk mer än vi och med tanke på att de inte kan uttrycka sig blir de ju mer motstridiga, vilket inte är konstigt! Känner att vissa människor kanske skulle ta och byta jobb!
Idag fick vi lite luftrörsvidgande och kortison inhalatorer utskrivet till vår lilla glis, vi får hoppas att det kommer att ge med sig den sablans hostan och slemmet. "Diagnosen" blev infektionsastma, lagom roligt, men förhoppningsvis ger det med sig om inte allt för lång tid.
Max har precis somnat och jag sitter ensam här och ska titta på fotboll, se om Öster kan ta sig upp i allsvenskan. Oskar har jag skickat iväg till Sabbacus. Ja, det var faktiskt jag som tyckte att han kunde höra av sig till honom. Kan vara skönt för honom att vara iväg en sväng, dessutom har jag en innestående till den gången jag vill ut :P
Hon var inte trevlig i tonen mot oss eller Max, hon gjorde sina uppgiften väldigt nonchalant och när man sa något till henne (absolut inget otrevlig eller ifrågasättande) hamnade hon i nån sorts försvarsställning och snäste av oss. När man jobbar med människor, och speciellt barn anser jag att man faktiskt måste lägga sin irritation åt sidan, barn känner av folk mer än vi och med tanke på att de inte kan uttrycka sig blir de ju mer motstridiga, vilket inte är konstigt! Känner att vissa människor kanske skulle ta och byta jobb!
Idag fick vi lite luftrörsvidgande och kortison inhalatorer utskrivet till vår lilla glis, vi får hoppas att det kommer att ge med sig den sablans hostan och slemmet. "Diagnosen" blev infektionsastma, lagom roligt, men förhoppningsvis ger det med sig om inte allt för lång tid.
Max har precis somnat och jag sitter ensam här och ska titta på fotboll, se om Öster kan ta sig upp i allsvenskan. Oskar har jag skickat iväg till Sabbacus. Ja, det var faktiskt jag som tyckte att han kunde höra av sig till honom. Kan vara skönt för honom att vara iväg en sväng, dessutom har jag en innestående till den gången jag vill ut :P
Kommentarer
Postat av: Gosia
Känner igen det där... Det år SÅÅÅ trist när någon sköterskas eller läkares kassa attityd först över på patienten, speciellt om det handlar om barn. Visst är alla människor och alla får väl ha en dålig dag men ibland undrar man varför människan valt att jobba med människor om det nu tar emot så mycket att visa empati och uppmuntran. Hoppas ni får bukt med lillens astma! Här har vi också en infektionsastmatiker, men det håller som tur är på att växa bort så han behöver inte medicin lika ofta.
Trackback
