Familjen Keyser - vår vardag

Igår var det dags för Max första sprutor. Innan jag gick till bvc trodde jag att jag inte skulle reagera alls innan han fick sina sprutor eftersom jag är van vid både sjukhus och sprutor, men väl inne på rummet så kände jag en liten uns av panik. Har ingen aning om varför faktiskt! Kände mig en anings dum för att jag ens reagerar, kan det kanske ha varit att jag visste att min son skulle få lite ont och att jag inte kunde göra nått åt det? Måste säga att han fixa det galant, visst han skrek, men bara väldigt kort och sen log han =)
Han vägdes och mättes också, nu väger han hela 5872 g och är 55 cm lång, stora killen början han bli. Just nu ligger han stabilt efter sin kurva, det var skönt att se då vi ökar hans mat mer och mer, men ger han lika tätt. Tydligen är det de han behöver och så länge han inte går upp för mycket så fortsätter vi som vi gör.

Max har även börjat sova i egen säng, i babynestet. Tycker personligen att det är lite jobbigt och vill gärna ha honom nära mig. Har läst lite kring detta och det är verkligen olika rösten kring det där med att ha sina barn sovandes bredvid sägen. En del hävdar att de mår bäst av att sova själv och andra inte, några säger att man ska göra som man själv känner. Är inte föräldern redo att flytta barnet kan den känslan övergå till barnet och det känner sig otryggt. Det förekommer även skilda meningar om hur länge ett barn kan ligga i föräldrarnas säng innan de får svårt att vänja sig att sova själva.
Vi får se hur detta går och om jag kommer att ge med mig eller inte ;) Oskar kommer göra allt för att jag inte ska ta tillbaka honom i sänge iaf.